En kamp mot livets små smutsfläckar. Det är tillvaron för Milan Jonjic, som driver Roffes konditori. Trettio år av noggrannhet har resulterat i det han hävdar är Södertäljes bästa bakverk.
Klockan slår sex på kvällen, skymningen lägger sig över funkishusen i Mariekäll och inne på Roffes konditori börjar arbetsdagen ta slut. På ett litet kafébord i hörnet ligger lördagens tidning, där omslaget föreställer några muntra ungdomar i kockmössor som provar semlor.
När Milan Jonjic får syn på tidningen fnyser han till. Semlorna från Roffes fick bra betyg i LT:s semmeltest, tre kringlor av fem, och enligt provsmakarna var semlan både färsk, fluffig och god. Men de sade också att brödet var en aning salt, och därför har Milan svårt att ta dem på allvar. Han pekar med ett kritiskt finger på ungdomarna.
– De är så unga, säger han. Ser du hur de skrattar på den här bilden? Det är inget seriöst test.
Milan Jonjic, född i Kroatien i april 1943, bosatt i Sverige sedan 1965 och konditoriägare sedan 1980, är däremot en i högsta grad seriös person, och är det något han tar på särskilt stort allvar så är det arbetet. Allra viktigast är att man håller snyggt och rent omkring sig, det var han noga med redan som ung.
– På den tiden var vägarna i Kroatien inte asfalterade, men man var tvungen att ha fönstret öppet för värmen, så det blåste in damm. Jag brukade alltid ha fönstret öppet på rätt sida av bilen, för om smutsen kommer in i bilen blir det aldrig rent igen. Det är samma sak här, säger han med en gest ut mot sitt konditori.
Därför rengör Milan lokalen grundligt varje kväll innan han stänger för dagen. Han berättar detaljerat om hur han använder tre olika trasor, en efter en, och aldrig släpper in några ytterskor i köksutrymmet. Det har visserligen hänt att han gått hem utan att städa. Två gånger på tjugonio år.
– Jag fick ett brev från en miljöinspektör, det ligger här någonstans. Hon brukade inte skriva brev, men ville berätta att vi hade det renligaste konditori hon besökt på trettio år. Trettio år!
Det var i februari 1980 som Milan och hans fru Irena köpte konditoriet. Innan dess hade Milan jobb på ett mejeri i Stockholm, men att pendla från Grusåsen tog tid. Roffe, som öppnat konditoriet på 50-talet, hade börjat få ont i benen och ville sälja, och samtidigt fick familjen Jonjic chansen att flytta in i en lägenhet ovanför butiken. De bestämde sig för att slå till.
Milan minns att han tänkte att det skulle passa bra att ha familjen och arbetet på samma plats.
– När man har något eget, då har man som en stark drift. Man lägger ner hela sin själ för att det ska gå runt, säger han.
Och många timmars hårt arbete finns under konditoriets gemytliga yta. När Irena var gravid stannade hon till exempel kvar på jobbet under hela graviditeten.
– Det var kämpigt för henne, med alla tunga plåtar och formar som man måste lyfta. Men vad kunde vi göra? Hon fick jobba ända fram till två timmar innan hon skulle föda, då ringde jag efter en taxi till sjukhuset, berättar Milan.
Efter snart trettio år kan de nu se tillbaka på en lång och framgångsrik tid i kvarteret. Särskilt roligt är det att se hur trogna kunder återkommer, hur Erikshällsgatans barn har vuxit upp och flyttat iväg, för att sedan komma tillbaka som kunder i vuxen ålder.
– Man måste ha en trogen kundkrets, utan dem kan man inte finnas. Det finns bröd, semlor och kakor överallt. Man måste vara bättre än alla andra för att klara sig, säger Milan.
Noggrannheten ser ut att ha lönat sig, men när Milan nu närmar sig pensionsåldern känner han en oro. Arbetslöshet och lågkonjunktur gör att det i dag inte finns samma trygghet som i det Sverige han flyttade till på sextiotalet. Vad som ska hända när han inte längre kan stå i kassan vet han inte.
Å andra sidan kommer nya glädjeämnen med åren. Milan rotar i sin plånbok och hittar ett foto på äldsta barnbarnet Antonio. Han får något ömt i blicken när han talar om sina barnbarn.
– Man tar hand om dem nästan som sina egna barn. Att vara med dem mycket … jag tror att det är det viktigaste man kan ge ifrån sig i livet.
(Publicerad i LT Södertälje 2009-02-14)