Ken Rings nya album är en hyllning till den hiphopkultur han levt med och älskat i hela sitt liv. Så fort det finns i butikerna tar han en paus från allt och flyttar med familjen till Kenya.
Inför utgivningen av sitt tionde album Hip hop förkunnar Ken Ring att han hade tänkt lägga av, men att han ändrat sig för att inte svika sina fans. Att han ska ge något tillbaka till fansen är en hederssak – som år 2002, när han var nere på botten. Han hade lämnat stora skivbolaget EMI för att ge ut sin musik själv, men förföljdes ännu av skandalen på Vattenfestivalen. Där hade han framfört låten Spräng regeringen, med texter om att ”dra till slottet och våldta Madeleine”, och på ett ögonblick gjort sig till paria i det musiksverige som nyligen hyllat hans debutskiva.
I det läget ringde han själv runt och tackade var och en som hade gått in på hans hemsida och beställt albumet Mellanspelet, som annars bara såldes på videobutiken i Hässelby gård.
–Det kändes självklart att ringa upp dem som faktiskt beställde min skiva när jag inte längre låg på ett skivbolag, utan klippte och klistrade omslag själv i min lägenhet ute i betongen. Fast det blev fler än jag hade tänkt. Jag fick ringa till kanske 2500 personer.
Lojaliteten under de tunga åren har skapat en särskilt stark relation mellan Ken och hans fans. Nu ville han göra en skiva för dem som har stött honom genom åren.
–De som verkligen är inbitna fans har ofta mycket minnen till min musik, den har hjälpt dem. Det är mycket folk som har suttit på psykhem, behandlingshem och anstalter. Tjejer som tidigare har spårat ur men som nu har barn och familj mejlar mig och säger att jag är anledningen till att de har ett bättre liv idag, säger han.
I videon till singeln Nu måste vi dra, en poppig solskenshit som släpptes i somras, står en kostymklädd Ken på ett hustak och ler med hela ansiktet. Han rappar om att blicka framåt. Å andra sidan inser han att skandalerna i det förflutna också lett till något positivt. Det gäller också det han kallar kungahusgrejen.
–Visst, det finns de som bara minns mig för det, men hur mycket bryr de sig egentligen? De är ändå inte en del av mitt liv. Däremot hoppas jag att den grejen hjälpte till att öppna folks ögon för min musik, och det tror jag att den gjorde också, säger han.
Det nya albumet Hip hop är en hyllning till den musik som format Ken Ring. Omslaget på en av singlarna är nästan identiskt med på Nas legendariska debutalbum Illmatic från 1994. Han ser inget större problem med att sätta in sig själv i ett sammanhang med hiphopens största stjärnor.
–Det här är ändå mitt tionde album, så jag har rätt att göra så. Det kanske låter egotrippat, men jag är en legend i Sverige, jag får höra det tjugofem gånger om dagen.
Under hans tio år som artist har mycket förändrats i den svenska hiphopkulturen.
–Jag minns när Nas släppte Illmatic. Han satt med sina polare på bänkar i Brooklyn och softade, och när jag lyssnade på den satt jag själv med mina polare på en bänk och softade. Vi kände en gemenskap med våra rapikoner. Så är det inte längre.
Själv har Ken länge funderat på att trappa ner. Nu har den tanken mynnat ut i att han köpt mark i Mombasa i Kenya, där han har släkt på sin mammas sida. När skivan är släppt kommer familjen att bosätta sig där fram till nästa sommar. I framtiden vill han syssla med ”mognare” musik. Kanske ta in en pianist eller en stråkorkester.
–Bäst före-datumet närmar sig absolut. Jag är trettio bast och har fyra barn. Jag kan inte kuta runt och vara Sveriges bad boy-artist hela livet.
(Publicerad i SvD 2009-09-15)