Det växande intresset för Ingmar Bergman har givit Jannike Åhlund allt mer att göra. Filmkritikern som tog över ansvaret för Bergmanveckan har äntligen hittat något hon vill göra i mer än fem år.
Intervjun har pågått i en kvart när Jannike Åhlund plötsligt ber att få lägga på luren. ”Jag ska ta färjan till Fårösund nu”, säger hon, ”kan jag ringa upp när jag är ombord? Då kan vi prata i sju minuter till.”
Man borde ha vetat bättre än att ringa mitt under brinnande Bergmanvecka. Dess sju heldagar av seminarier, filmvisningar och middagsdiskussioner har på några år blivit en institution i den gotländska kultursommaren. Jannike Åhlund, som ansvarat för veckan i fem år, har ett logistikschema som bland annat innefattar Liv Ullmann, Jon Fosse och teaterikonen Ariane Mnouchkine. Klart att hon är lite stressad.
– Fårö är ingen jättestor ö, men det blir ändå en del flängande, säger hon medan vägfärjan lägger ut på väg mot Fårösund och kvällens näst sista programpunkt, en visning av Trolösa introducerad av Liv Ullmann och Lena Endre.
Ironiskt nog var lugnet en av orsakerna till att Jannike Åhlund sökte sig till Bergmanveckan. Filmkritikern hade sedan 2003 varit konstnärlig ledare på landets största filmfestival i Göteborg. Efter fem år där längtade hon efter att driva ett lite mer intimt projekt som Bergmanveckan.
– Jag hade en idé att skapa Bergmanveckan som ett lillasyskon till festivalen i Göteborg. När jag föreslog det för Ingmar sade han ”Underbart, men inte så länge jag lever.” En av hans medarbetare, Arne Carlsson, fick ändå välsignelse att göra något liknande, och något år senare kom jag in i bilden. Jag började göra lite mer av allting.
Under Jannike Åhlunds ledning har Bergmanveckan vuxit rejält. Samtidigt har intresset för Ingmar Bergman fortsatt att växa efter hans bortgång – när hans ägodelar auktionerades ut såldes en sprattelgubbe i papp för otroliga 29 000 kronor.
Själv vill Jannike Åhlund flytta fokus tillbaka till filmerna och texterna. Årets Bergmanvecka, med titeln Mörka dagar ljusa nätter, vill visa upp skiftningarna mellan allvar och humor i Bergmans verk. Man måste också kunna problematisera den store regissören, menar hon.
– Om det bara handlade om att putsa på ikonen vore det ganska meningslöst. Inom Bergmanveckan rymmer vi även kritiska perspektiv, det är inte bara halleluja. Men i botten finns naturligtvis en stor uppskattning till det han lämnade efter sig.
Kanske är det den där kärleken till Bergmans verk, och till Fårö, som gör att Jannike Åhlund bestämt sig för att stanna längre på sitt nuvarande uppdrag än hon någonsin gjort.
– Jag har aldrig i mitt liv gjort något mer än fem år i taget. Nu ska jag ge det fem år till. Det blir väldigt lång tid för mig, men jag är inte beredd att kasta in handduken än.
(Publicerad i SvD 2010-07-02)