Turbulensen efter Victoria Bergsmans avhopp är förbi, och nu kan The Concretes se framåt igen. Snart släpper de nytt för första gången på tre år. Men först har Lisa Milberg gått igenom en ovanligt svettig sommar.
Att spela i ett av Sveriges mest hyllade popband är ingen avslappnad resa mellan konserter, skivsläpp och hotellrum. Åtminstone inte om man heter The Concretes och tidpunkten är våren 2010. När solen till slut började skina över Sverige efter den kallaste vintern i mannaminne var bandet tvungna att låsa in sig i en bunker och spela in det kommande albumet ”WYWH”. Och när det blivit sommar och skivan äntligen är klar, då återstår allt det tråkiga – att planera en turné, att ta nya pressbilder och att ha en till synes oändlig rad möten.
När jag intervjuar bandets sångerska och inofficiella talesperson Lisa Milberg i början av sommaren är hon på vippen att börja sloka efter vårens arbetsbörda. Hon längtar ut.
– Jag hoppas att vi ska lägga det här bakom oss så fort det bara går och ha sommarledigt. Jag har lovat mig själv att ta vara på min första sommar på jag vet inte hur länge, säger hon från sitt hem i västra London.
Tre år har gått sedan den förra skivan ”Hey trouble” släpptes och fick ett något svalare bemötande än vanligt av kritikerkåren. Sedan dess har publiken fått vänta ovanligt länge på nytt material från The Concretes. Under nollnolltalets första år producerade de nya skivor nästan varje år – nu tickade månaderna plötsligt snabbt.
– Det är en kombination av att vi inte haft bråttom och att vi inte haft tid. Alla i bandet har andra band, vissa i bandet har till och med andra barn… Vi sågs ett par gånger och försökte sätta igång men det kändes inte riktigt rätt. Då slutade vi försöka, säger Lisa Milberg.
Hon liknar skrivandeimpulsen vid att locka till sig en katt.
– Om du visar dig för angelägen så sticker katten direkt. Man måste verka lite ointresserad och då kommer den, stångas med ens ben, spinner i ens knä och väcker en på morgnarna genom att trampa en om och om igen över hela bröstet.
Med tanke på vad som skedde inför den förra skivan är det kanske inte så konstigt att medlemmarna har behövt tid att tänka. ”Hey trouble” spelades in i kölvattnet av att sångerskan Victoria Bergsman, som varit en av bandets kärnmedlemmar sedan starten, hoppade av under dramatiska former i samband med bandets USA-turné. Bandmedlemmarna har undvikit att tala öppet om exakt vad som hände i samband med avhoppet, men det märks att det satt djupa spår.
Jag frågar Lisa Milberg om bandet behövde ta en paus för att rida ut stormarna, hitta sig självt på nytt.
– Ja, för egen del kan jag säga att det är först nu jag känner att jag vet vad jag håller på med. När vi gjorde förra skivan kände vi att vi hade så mycket att bevisa, framför allt för oss själva. Vi behövde veta att vi kunde klara oss utan Victoria.
Nya singeln ”Good evening” visar att de utan tvivel har hittat fram till något igen. Singeln är en sex minuter och trettio sekunders poppärla som efter att bandet lade upp den på sin blogg har spridits som en löpeld.
– Jag ville inte trycka ner den i halsen på folk. Vi lade helt enkelt bara ut den på vår sajt och hoppades att den skulle hitta ut till folk på egen hand. Jag tyckte att den borde klara det, och det gjorde den.
Lisa Milberg menar att detta första smakprov säger en hel del om tonen på nya skivan.
– Jag tror att vi alla ville trampa bort lite gamla hjulspår. Jag tycker inte det är svårt att skriva musik, men den blir sällan som jag tänkt mig. Jag har alltid accepterat det som en del av processen. Den här gången har jag varit vaksammare och hållit i sångerna mycket längre. Därför känner jag igen mig mer i musiken nu.
Om du skulle välja ett ord som kännetecknar er nya skiva, vilket blir det?
– Disco. Bra disco har alltid ett leende på läpparna men en tår i ögonvrån, den känslan tror jag att de flesta är bekanta med. Jag tycker om att utforska den där skarven mellan två lättritade lägen. Jag tror att 99 procent av livet utspelar sig där.
I höst är ökenvandringen av möten äntligen över när bandets nya skiva släpps, och The Concretes har kanske en ny fas i bandets utveckling att se fram emot. Tiden då de sålde sina egentryckta vinylskivor på Stockholms DIY-marknad Lava börjar kännas som en evighet sedan.
Jag frågar Lisa Milberg vad hon hoppas att den nya skivan ska leda till. Hon svarar kort.
– Det vore jätteroligt om vi sålde supermånga skivor och spelade på ett utsålt Royal Albert Hall.
(Publicerad i ETC Stockholm 2010-08-27)